Obduktionen

Igår var vi på återbesök på Mälarsjukhuset, pratade om Eskils obduktion, han var en alldeles frisk liten pojke, men man har hittat B-streptokocker (GBS bakterier) i hans små lungor och njurar, de kan vara dom bakterierna som startat vattenavgången men man kan inte vara säker eftersom man inte hittat GBS hos mig när man gjorde odlingar under graviditeten. Blödningarna och vattenavgången säger dom inte har någonting med varandra att göra, men det är jag helt säker på att de har, jag läser nu allt som har med ämnet att göra, allt för att detta inte ska hända oss igen!
Skulle inte klara av att gå igenom det här en gång till, då skulle jag gå under! Jag frågade hur vanligt det är att något sånt här händer två gånger, fick svaret att det är väldigt ovanligt men det är det ju att det händer en gång också, så då finns risken i mina ögon att det händer igen, så nu ska jag läsa på allt om ämnet, ska bli expert!
Vi har det tufft nu, både jag och Jimmy, saknaden av Eskil blir mer och mer verklig desto närmare vi kommer det datum han skulle ha fötts, 17 juli, saknaden blandas med besvikelse både över att det inte blev som vi ville och hade tänkt och att det ännu inte velat flytta in något nytt mirakel i min mage. Tiden står stilla i väntan på att få bli föräldrar till ett levande barn, att vara änglaförälder är inget att rekomendera!
Alla gravidmagar gör att det skär i bröstet, var ju jag som skulle gå med stor mage i sommar, nu hinner alla andra före, det är känslan iaf, känner att jag isolerar mig mer och mer, det tar så mycket energi att vara avundsjuk, att sakna, att längta att känna sorg. Jag hatar känslan av avundsjuka, det är inte jag, känner inte igen mig själv, tycker inte om mig själv när jag känner så, vet inte hur jag ska hantera det. Ibland vill bara skrika ut att jag är också mamma jag har också fött ett barn, men förnuftet tar över som tur är annars skulle jag väl bli inspärrad.
Har fått numret till Spädbarnsfonden av våran kurator, dom har samtalsgrupper, kanske skulle vara något att träffa andra föräldrar som också förlorat sina barn, måste bara samla energi att ringa...
Det får bli allt för idag.
Kram Anna.

Lillprinsen

Saknar vår lilla Eskil extra mycket idag, saknar så det gör ont! Vet inte varför det känns värre än vanligt idag men det gör det, saknar så det gör värker i hela mig. Känns så orättvist att vår lilla gosse inte fick leva, att han inte fick stanna hos oss.
Frågar mig hela tiden vad som gör att alla runt omkring oss får friska LEVANDE barn medan vi fick ett friskt barn men som vi aldrig ens fick känna värmen av eller höra andas, varför skulle han komma så tidigt, varför just vi? Tänker på hur det är möjligt att vi sist blev med barn trots p-piller och att det nu ska ta så jävla tid utan! Jag vet att tre månader inte är någon lång tid men det känns som en jävla EVIGHET! Jag vill vara gravid, helst i vecka 33 som jag skulle ha varit nu med Eskil, men jag skulle nöja mig med vilken vecka som helst, bara jag fick något nytt och satsa på, tänka på och drömma om, ett nytt mirakel, ett nytt datum att sikta mot, en ny krabat i tomrummet som Eskil lämnat efter sig. Min mage känns så tom, Eskil fattas.

"Eskil vår fina ängel
Vi minns dig varje minut
Saknar dig varje sekund
Älskar dig för evigt"

Är så tacksam att jag har Jimmy, storprinsen, mitt finaste!

Kram.

Drömhuset

Hej hej.
Idag har vi varit på husvisning, det visade sig vara vårat drömhus!!! Så otroligt fint, bara 100 meter till sjön, jag vill ha!!! Men vi var ju inte ensamma på visningen direkt så budgivningen kommer ju minst sagt bli intressant.
Har även haft finbesök av Tisslan med barn, det blev fika och lek i trädgården. Är ju så vackert ute, "nu har skomakaren semester" mellan hägg och syre´n :)
Kram.

Hemmadag med kameran i högsta hugg.

Hemma och tar det lugnt idag, ska jobba i natt och så regnar det ju bara ute, så lika bra att hålla sig hemma.
Sydde en ny väska går, titta va sommarfin den är :)

Köksfönstret är nu sockesött med rosa Pelagoner och ny lampa, känner mig riktigt nöjd, de rosa Pelagonerna passar så bra ihop med de nya stolsdynorna!
Fick en underbar födelsedagspresent från min älskade Jimmy lite i förskott igår, nämligen en ring till till mitt favorit halsband, den som det står "Eskil du fattas mig" gör nu den jag redan hade sällskap runt min hals, Tack min fina Jimmy :).

Kungsängslilja

Bara ett foto idag, på en vacker Kungsängslilja, tittar man nära så kan man se att den är rutig :)

Händelserik helg

En händelserik helg, vi har firat min 30-årsdag (två veckor för tidigt) ett mycket trevligt kalas blev det!!! Jag fick så mycket fina och bra presenter, mycket mer än jag någonsin trott, tack så otroligt mycket för besök och presenter!!!

Idag eller ja nu är det väl igår eftersom det nu slagit om till söndag, har jag och min älskling varit till Tunapark där jag haandlat så fina saker, två klänningar ett par byxor, en skjorta, ett linne och ett par skor, helt galet mycket med andra ord! Jimmy var fantastisk shoppinghjälp, han letade grejer, hämtade storlekar, bar påsar och var smakråd, helt fantastisk är han min älskling! Sen var vi på svärmors land där båten las i, det målades tak och meckades bil dessutom tog Jimmy och Henrik årets första dopp, brrr va kallt!

Mysdag

Idag har jag hunnit med massor, sytt färdigt stolsdynorna, sytt en liten kudde med fin spets, varit en sväng i på stan och handlat och så har jag och Smulan varit en sväng i skogen och plockat ljuvliga blå- och vitsippor. Efter promenaden var Smulan helt färdig som man kan se på bilden, även en bild på Tusse på sitt nya favorit ställe nämligen i Jimmys garderob :)

Hemma hos oss

Lite bilder från vårat nya hem, det kommer flera allt efter som :) Först vårat Eskil hörn, här brinner varje kväll ett ljus för vår lilla Eskil. Läste för ett tag sen "det finns ingen sorg som är så ensam som förlusten av ett ofött barn" tror att det verkligen stämmer, Eskil hann ju aldrig göra några avtryck i livet eller intryck på sin omgivning, ingen annan har något sätt att minnas honom men det har vi, han hann göra ett stort intryck hos oss och vi kommer alltid att älska och sakna vår lilla prins, hoppas så att han kan få bli storebror snart!
Sen den underbart fina kakelugnen som vi tyvärr inte kan elda i men det går bra med ljus.

Stolsdynepyssel

Stolsdynor är vad jag har fyllt min tid med idag. Har sytt dom i ett alldeles underbart gulligt tyg med rosor, dom blev så fina!

Loppis och kalas

I helgen var vi på riktig loppisrunda med Danne och Catrine. Vi provade otroligt fina glasögon och gjorde några fynd.
Vi hade även trevligt på 30-års kalas hos Anita.

Vår

Livet fortsätter även utan vår lilla Eskil, ute spirar våren det ger oss hopp om livet. Har varit ute på tomten med kameran, så här kommer lite bilder.

Eskil

Min son är död. Jag har så svårt att förstå att han inte längre finns i min mage. Jag vet rent fysiskt att han inte längre ligger där, jag har ju hållit i honom, hans lilla späda, döda kropp i mina armar, men jag vill inte inse eller förstå att han inte längre finns. Han dog i graviditetsvecka 20.

Jag fick aldrig chansen att se dig le, höra dig andas, känna din värme. Du fick aldrig chansen att lära dig gå, träffa din mamma eller din underbara pappa, att leva. Du fattas oss så Eskil.

Söndagen 22 februari ringde jag till förlossningen, det läckte fostervatten, varje gång jag rörde mig kändes det som att jag kissade på mig lite, jag visste att det var fostervatten, sköterskan i telefonen sa att vi skulle komma in direkt till förlossningen. Jag hade vetat länge att någonting var fel, jag hade haft blödningar i fyra veckor, ringt till barnmorskan, varit till akuten, men det var normalt, ingenting konstigt med blödningar, "vissa har det så bara", vilket jag litade på.
Efter ett urinprov och väntan på doktorn som kändes som en evighet gjordes ett ultraljud som såg bra ut, bebisens lilla hjärta tickade på och det fanns fostervatten. Doktorn sa att dom får in kvinnor varje vecka som tror att de har vattenavgång men det visar sig nästan alltid vara rikliga flytningar. Under gynundersökningen förändras hans ansikte, det var fostervatten som läckte. Ha sa att det var mycket sällan som det här slutade lyckligt och att jag skulle bli inlagd på gynavdelningen.
Jag kände mig bara så tom, jag tittade på min älskade Jimmy och såg hur all färg lämnat hans ansikte, han var grå, vi grät. Jag blev uppkörd till avdelningen i rullstol, jag grät hela vägen.
-Ligg ner så mycket du kan och så håller vi tummarna.
-Får jimmy stanna här med mig?
Sköterskorna tittar på varnadra
-Ja det borde ju gå bra, vi har så lungt här på avdelningen.
Jimmy åker hem och hämtar kläder, tandborstar mm. Jag ringer mamma, berättar och gråter, mamma kommer till mig, jag berättar och gråter. Jimmy kommer tillbaka, jag ser på honom att han gör lika ont som jag, är lika tom som jag, har lika svårt att förstå som jag. Vi får byta rum, så att Jimmy får plats, vi får ett rum på BB, vi hör barn gråta, det får oss att gråta. Vi försöker sova.
På morgonen är det rond.
-Läcker du fortfarande.
-Ja.
-Mer eller mindre än igår.
-Jag vet inte, mindre tror jag.
-Det kan vara positivt men det här slutar sällan bra, vi gör ett ultraljud ikväll. Vi tycker ni ska träffa kuratorn, vill ni det.
-Ja.

Pappa kommer och hälsar på, jag gråter och berättar men känner mig ändå lite hoppfull, kanske är jag en av dom få som det går bra för... kanske, hoppas! Går ju inte att ge upp när jag sett ett hjärta slå inne i mig.
Dagen går sakta, väntar bara på ultraljudet, kan inte tänka på något annat. Tillslut, vid 19.00 kommer doktorn, dax för ultraljud. Jag tittar på skärmen, förväntansfull, hoppfull. Men jag ser direkt, det finns inget fostervatten, bebisen ser alldeles ihopklämd ut, men det lilla hjärta tickar, bebisen kämpar på.
-Det krävs ett under för att det här ska gå vägen.

Vi gråter, går tillbaka till rummet, Jimmy spyr upp maten, vi gråter ännu mera, kryper ner i varsin säng. En timme går, jag börjar få ont magen, stötvis ont i magen, jag förstår att nu är det kört, min bebis kommer dö! Jag säger till Jimmy att jag har ont, han lägger sig bredvid mig, nära, nära det känns tryggt, vi ringer på klockan, jag får alvedon och någon annan tablett. Vi väntar, och räknar minuter, men det gör bara ondare och ondare. Det här ska man göra med förväntan i kroppen, jag känner bara sorg, förtvivlan och smärta. Vi ringer på klockan igen, jag får morfin, blir snurrig men har fortfarande lika ont, vi får byta rum, rum med egen toalett på gynavdelningen. Jag får en spruta till, smärtan ger sig, jag kan vila, är i dvala, håller Jimmy i handen. Jag spyr, jag svettas, ligger naken i sängen med blöja på mig, orkar inte bry mig. Jag tänker om och om igen, nu måste jag igenom det här jag får ta sorgen imorgon. Stackars Jimmy, han lider med mig och min smärta och han sörjer vårt barn, jag är bara i dvala.
Det gör ont igen, jag får en spruta till, smärtan ger sig. Jag kissar på mig, reser mig, nej det är inte kiss, det är blod, massor av blod! Jimmy ringer på klockan, jag vinglar till toletten, jag ska föda vårat barn i toaletten, Jimmy sätter i en potta och jag sätter mig, barnmorskan kommer in.
-Nu kommer det säger jag.
Jimmy går ut. Jag spyr, då kommer min bebis ut, ut ur min kropp där han hör hemma, där han skulle ha varit 20 veckor till, fått växa och bli stark. Jag känner ingenting, är bara tom, jag hör Jimmy gråta utanför toaletten. Barnmorskan klipper navelsträngen utan att jag tittar,
-Gå nu ut utan att vända dig om.
Jag är naken, håller bara en blöja mellan benen, går ut till Jimmy.
Barnmorskan ber mig krysta, vi måste få ut moderkakan, doktorn kommer, men ingen moderkaka. Vi går till ett annat rum, jag vinglar, är i dvala. Jag hissas upp i en gynstol, jag krystar, barnmorskan trycker på magen, doktorn drar men ingen moderkaka kommer ut. Det blir skrapning.
Medan vi väntar på att det ska bli min tur på operation så får vi in vårt barn, han är så fin, helt perfekt, tio fingrar och tio tår, är lik sin pappa, samma näsa och mun. Helt perfekt, bara för liten och svag, inte redo att komma ut, jag vill stoppa tillbaka honom, vill spola tillbaka tiden. Jimmy gråter, jag är tom. Jag säger:
-Det är en Eskil va? Visst ska han heta Eskil.
-Ja, han är en Eskil.
Någon hämtar Eskil, någon hämtar mig, Jimmy får inte följa med. Rullas i långa korridorer, någon hälsar, jag får ett varmt täcke, byter från säng till operationsbord.
-Nu sprutar jag in smärtstillande.
-mmm
-Nu ska jag spruta in narkosmedlet.
-mmm
-Det kan svida på vägen in i armen.
-mmm
Jag tittar på armen, det svider till armvecket, sen sover jag.

Jag vaknar ensam, olycklig och ledsen. Vill till Jimmy.
-När får jag åka tillbaka till Jimmy?
-Vi måste vänta lite till.
Jag väntar och tittar på klockan, tiden går. Jag gråter, ser ingen att jag är ledsen? Dom tar blodtryck.
-När får jag åka tillbaka till Jimmy?
-Snart.
-Vad väntar vi på?
-Att du ska vakna ordentligt.
Jag gråter, tårarna rinner längs mina kinder. Jag är ensam, ensammast i världen, vill till Jimmy.
Det har gått timmar, jag vet inte hur många, nu ska jag få åka tillbaka till Jimmy. Rullas genom långa korridorer, ser Jimmy, han är grå i ansiktet, röda ögon.
-Har du kunnat sova?
-Nej. Har du ont?
-Nej. Bara trött.
Jag sover två timmar, vaknar, vill träffa Eskil, vill se honom igen, kanske har det inte hänt ändå, kanske har jag drömt. Någon kommer med Eskil, jag har inte drömt, det har hänt, jag gråter. Mitt hjärta värker, min mage känns smärtsamt tom, han ska ju vara inuti mig, inte i mina armar.
Han är fortfarande perfekt, bara för liten och skör. Vi stannar på sjukhuset nästan hela dagen, har Eskil hos oss hela tiden, vill inte lämna honom ifrån mig, han är min son. Pappa kommer och lämnar en kamera, vi måste ta bilder, något att ha kvar. Pappa klappar på Eskil och gråter, alla gråter.
Jag ser mig i spegeln jag är vit, nästan genomskinlig, jag duschar, tittar på min mage, den är tom. Vi ska åka hem, pappa och min bror ska skjutsa oss och köra hem vår bil. Vi måste gå, dom väntar, vi måste lämna Eskil, sista gången jag ser min son, sista gången jag tar i honom. Det gör ont, jag vill ta med honom, han är min, vill inte åka hem efter en förlossning utan mitt barn, vi gråter och lämanr honom ifrån oss, lämnar honom kvar.