torsdag 17 september 2009

Dikt

Fick en helt fantastisk dikt skickad till mig av en av mina vänner på Facebook idag, vet inte vem som skrivit den men den är superfin, här kommer den:

Mamma min mamma, se vad jag kan
Jag går nu och hoppar lite grann
För mina vingar dom bär mej
varthän jag än vill
Flyger dit du är
och följer ditt liv

Fast du inte ser mej
Så är jag alltid där
Någonstans runt om dej
I universums stora sfär
För jag färdas över ängar
Bärs upp av en vind
Tittar till dej och flyger ner
och ger en puss på din kind

Jag samlar dina tårar och
fyller på vår brunn
Vars vatten blir till regn
som landar på din mun
och tränger in i din själ
för att läka de sår
som gör så ont av saknaden
av att du inte får

Du får inte ha mej intill dej
närhelst du än vill
Ge mej allvärldens kramar
vad jag än vill och lite till
För du vill visa din kärlek
ge mej allt så fint
Men mamma, din kärlek
känns från jorden och ända hit

Jag säger stolt till de andra
små änglarna som är här
-Titta! det e min mamma
och hon håller mej så kär
Jag lyser utav stolthet
som blir till stjärnans ljus
Som du ser om natten
när det släcks i varje hus

För jag är den stjärna
som lyser stark och klar
Jag är ljuset inom dej
som alltid stannar kvar...

1 kommentar:

Molntuss sa...

Viklen enormt fin dikt!