Är stolt över mig själv, jag har varit modig! I måndags var jag på en träff med spädbarnsfonden, en träff för mammor och pappor som förlorat sina barn inder graviditeten eller spädbarnstiden, det var såååå skönt att träffa andra drabbade, höra att de kände samma känslor som jag, att vi inte är ensamma! Förstår inte att jag inte har gått tidigare, har haft informationen om träffarna ända sedan i våras men har väl kanske inte varit redo förens nu... inte vet jag men nyttigt var det! Känner mig så tacksam att jag fick träffa alla dessa fina mammor och pappor!

Delar med mig av en dikt någon skickade till mig, fick mig att gråta en skvätt.

My mom she told a lot of lies
She never did before.
From now on until she dies,
she'll tell a whole lot more.

Ask my mom how she is
And, because she can't explain
She will tell a little lie,
Because, she can't describe the pain.

Ask my mom how is she,
She'll say "I am alright".
If that's the truth mom,
why is it you cry alone each night?

Ask my mom how she is;
she seems to cope so well.
She didn't have a choice,
you see... nor the strength to yell.

Ask my mom how is she,
"I'm fine, I'm good, I'm coping",
"For God's sake mom!
Just tell the truth" just say your heart is broken!!!

She loved me all my life;
I've loved her all of mine.
But, if you ask her how she is,
she'll lie and say "just fine".

I am in heaven, I cannot hug from here
She'll lie to you, but just don't listen,
Hug her and hold her near.

On the day we meet again,
we'll smile and I'll be bold,
I'll say you lucky to get in here mom...
with all the lies you told!

Puss på er.