Obduktionen

Igår var vi på återbesök på Mälarsjukhuset, pratade om Eskils obduktion, han var en alldeles frisk liten pojke, men man har hittat B-streptokocker (GBS bakterier) i hans små lungor och njurar, de kan vara dom bakterierna som startat vattenavgången men man kan inte vara säker eftersom man inte hittat GBS hos mig när man gjorde odlingar under graviditeten. Blödningarna och vattenavgången säger dom inte har någonting med varandra att göra, men det är jag helt säker på att de har, jag läser nu allt som har med ämnet att göra, allt för att detta inte ska hända oss igen!
Skulle inte klara av att gå igenom det här en gång till, då skulle jag gå under! Jag frågade hur vanligt det är att något sånt här händer två gånger, fick svaret att det är väldigt ovanligt men det är det ju att det händer en gång också, så då finns risken i mina ögon att det händer igen, så nu ska jag läsa på allt om ämnet, ska bli expert!
Vi har det tufft nu, både jag och Jimmy, saknaden av Eskil blir mer och mer verklig desto närmare vi kommer det datum han skulle ha fötts, 17 juli, saknaden blandas med besvikelse både över att det inte blev som vi ville och hade tänkt och att det ännu inte velat flytta in något nytt mirakel i min mage. Tiden står stilla i väntan på att få bli föräldrar till ett levande barn, att vara änglaförälder är inget att rekomendera!
Alla gravidmagar gör att det skär i bröstet, var ju jag som skulle gå med stor mage i sommar, nu hinner alla andra före, det är känslan iaf, känner att jag isolerar mig mer och mer, det tar så mycket energi att vara avundsjuk, att sakna, att längta att känna sorg. Jag hatar känslan av avundsjuka, det är inte jag, känner inte igen mig själv, tycker inte om mig själv när jag känner så, vet inte hur jag ska hantera det. Ibland vill bara skrika ut att jag är också mamma jag har också fött ett barn, men förnuftet tar över som tur är annars skulle jag väl bli inspärrad.
Har fått numret till Spädbarnsfonden av våran kurator, dom har samtalsgrupper, kanske skulle vara något att träffa andra föräldrar som också förlorat sina barn, måste bara samla energi att ringa...
Det får bli allt för idag.
Kram Anna.